Har inte orkat skriva på ett par dagar och orkar väl inte nu heller, men känner mig så rastlös så att jag måste ha någon ting för händerna.

Har tillbringat mycket tid på sjukhuset där svärmor ligger, hon är jätte dålig och de vet inte vad som hänt. Hon har tappat talet, varit uttorkad och fått en massa blod. Jag tycker så synd om henne, för fy för att inte kunna kommunicera och tala om i fall man har ont, är rädd eller bara det att det kliar på näsan. 

Jag har världens bästa svärmor, har aldrig haft några problem och hon har under de snart 26 år vi känt varandra varit som en andra mamma och bästa vän för mig, och det gör så ont i mig att se henne behöva ligga så här. I morgon får vi kanske veta mer för då ska det komma en neurolog och titta på röntgen som de gjorde på henne i går. Den visade ingen hjärnblödning vilket vi har misstänkt att det kanske kan vara då talet har försvunnit, hon är för övrigt medveten och förstår allt vi säger. Det är så mycket känslor som kommer upp när något sådant här händer, och just nu känner jag mig helt mentalt utpumpad men det är bara att ta nya tag och finnas där så tror och hoppas jag att hon snart blir bättre. Kärlek och omtanke kan försätta berg.

Lev I Hjärtat!