Åren går bara fortare och fortare, vart tar tiden vägen? Nu sitter jag här och det är bara två dagar kvar av det här året och jag funderar över om jag verkligen har gjort allt det som jag hade tänkt mig att göra 2011...Nej, förmodligen inte men jag har hunnit med en massa annat både roligt och tråkigt.

Året som gick började rörigt.

Januari:

Svärmor var väldigt sjuk och åkte in och ut på sjukhus och fick inte den vårt vi tycket på det boende hon har men det redde tack och lov upp sig efter lite samtal och disskutioner.

Jag fick en hund av min man, det goe lille Kurt en chihuahua hane på 3 år, men vad händer? Efter 4 timmar hemma så får han för sig att rymma när barnen som var på besök skulle gå och i 5 dygn var han ute i den smällkalla vintern och som vi letade, jag var ute både dag och natt och vi fick en sådan otrolig hjälp från både kända och okända människor, vi tog Facebook till hjälp och gjorde ett upprop. Tack vare alla hjälpsamma och de boende i det område där Kurt höll till kunde vi på sjätte dagen fånga in honom och få en honom välbehållen men lite medtagen. Den natten smällde det till och blev 18 grader kallt och då var vi glada att han var hemma.

Februari:

Jag gick från att ha jobbat skift över till att jobba dagtid vilket var otroligt skönt, jag är ingen skift människa utan behöver fasta rutiner både med mat och sömn och framför allt behöver jag få umgås med mina nära och kära på normala tider. Yngsta lilla fågelungen flyttar hemifrån, han bor i hop med en kompis och det blir ett stort hål här hemma som tar tid att fylla.

Mars:

Jag fyllde 47 år och inser att jag snart är 50. Jag tycker att det är skönt att bli äldre, skulle inte vilja vara 25 år igen för det är jag i huvudet och det räcker så bra.

April:

Vi får börja jobba ute, ja, vi och vi det är mest Micke som sliter och gör fint på den lilla plätt vi har men med tanke på att det var helt igenvuxet sedan flera år tillbaka så fanns det lite att göra. Syrran med barn kom och firade påsk med oss och det var så trevligt och vädred lät oss sitta ute och äta och grilla korv. Iite snö fanns det kvar.

Maj:

Frida vår lilla lilla dotter fyllde 25 år och älsta sonen fyllde 29 år, som sagt vart tar tiden vägen. 

Juni: Längtan efter semester och ledighet sätter in och till midsommar kom den efterlängtade. Midsommar firade vi med goda vänner och satt nästan ute hela natten. Min mamma blev pensionär och jag och barnen var upp och hälsade på och gratulerade.

Juli: Minstingen fyller 22 och jag har fortfarande semester men bara ett par veckor in i juli sen är det till att jobba resten av sommaren.

Augusti:

Vi var en tur till Värmland och kollade när Eva Eastwood spelade, vi åkte tåg vilket inte hör till vanligheterna.

September:

Jobbade på och njöt av den fina hösten. Wordfued kom in i mitt och många andras liv, detta vanebildande spel som passar mig för jag älskar att bygga ord.

Oktober: Lite lika som September.

November: Trött och sliten, väntar och längtar efter att få vara ledig, längtar efter julen.

December: Ingen snö och väldans varmt för årstiden 8 grader vissa dagar, julen firade vi lungt hemma med barn och barnbarn och svärmor var med några timmar också. Nyårsafton blir lugn med god mat och trevligt sällskap.

Ja det var mitt år så som jag minns det nu, det har säkert hänt hur mycket mer som helst men det är lätt att komma i håg vissa saker men andra inte.

Gott slut och gott nytt år!

Så blev det en gran hos familjen Jansson i år, vi har skippat gran under ganska många år men i år blev det en i alla fall. En äkta oäkta gran men den är jätte fin och mycket finare i verkligheten än på bilden.

Nu ska jag sätta mig och virka lite röda hjärtan, känner mig lite rastlös efter den vecka som har varit.

Den sista veckan har nog varit en av de mest känslomässigt jobbiga i mitt liv som det känns just nu i alla fall. Jag har varit sjuk..ja, känt mig febrig förkyld och har haft huvudvärk sedan förra lördagen och har det till och från ännu men känner mig ändå bättre och det är skönt.

Men vad är väl lite huvudvärk och feber, en förkylning?

Livet är skört och det blev vi varse i tisdags när min fina älskade Micke fick så ont i bröstet att ambulans blev tvungen att komma och hämta honom och jag känner bara att tack och lov att jag var hemma för så envis som han är hade han aldrig ringt själv. Att stå vid sidan om och inte kunna göra något när den man älskar har så ont och man ser skräcken i ögonen över vad som ska hända var en jobbig upplevelse, man vill ju kunna hjälpa och bota. Allt gick i alla fall bra och med lite nya mediciner och uppföljning så kommer allt att bli bra och troligtvis var det kärlkramp. Jag är så glad och tacksam att allt gå så bra.

I går fyllde Micke år och det har vi firat i dagarna två med barnen, mycket skratt och tokigheter och även om vi försöker vara nyttiga så smällde jag till och gjorde en smörgåstårta som inte blev så dum alls och det mesta åt nog jag och ungarna.  

Så äntligen kom snön men det ser inte ut som att den kommer att ligga kvar det är nog för varmt, men det har i alla fall varit roligt att gå ut med Kurt..ja roligt och roligt han har sett rolig ut för varje gång jag frågat om vi ska gå ut blir han jätte glad och sen när jag öppnar dörren så backar han in och jag får mer eller mindre dra ut honom för det här är inget väder han gillar den lille killen men väl ute så går det bra.

Har fått hjälp av Frida i dag att fixa till utseendet på bloggen, jag tycker att hennes är så fin så jag ville ha lika är väl en härmapa men det får vara så. Jag blev i alla fall nöjd.